torsdag 18 maj 2017

Dora Bruder - Patrick Modiano


Den franske författaren Patrick Modiano fick Nobelpriset 2014 med motiveringen ”för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”, vilket väl beskriver denna roman. Dora Bruder skiljer sig från andra romaner av Modiano på grund av det dokumentära inslaget. Författarens uppmärksamhet fångades av en tidningsnotis i France-Soir från 1941:
”Vi söker en ung flicka, Dora Bruder, 15 år, 1,55 m, ovalt ansikte, gråbruna ögon, grå kappa, vinröd jumper, mörkblå kjol och hatt, bruna snörskor. Upplysningar kan lämnas till monsieur och madame Bruder, Boulevard Ornano 41, Paris.”
Vi vår följa författarens sökande efter information om Dora och hennes liv. Från födelsen på Rothschildsjukhuset i Paris, rymningen från den katolska internatskola där hon blivit placerad,  interneringen i Tourelles,  deportationen till Drancy och till sist till Auschwitz. Reportaget sammanvävs med Modianos egen familjehistoria. Författarens egen upplevelse av att rymma hemifrån ca 20 år efter Dora, samt den judiske fadern som lyckades undkomma polisens razzior under ockupationen och hans konfliktfyllda relation till sonen.
Den paragraf som fastnat mest i mitt minne efter läsningen av boken kommer redan på sidan 25: ”Man föreställer sig att åtminstone platserna behåller ett svagt avtryck av de människor som bott där. Avtryck: ett slags fördjupning eller utbuktning, något urgröpt eller i relief. I fråga om Ernst och Cécile Bruder, om Dora, skulle jag säga: en urgröpning. Varje gång jag har befunnit mig på en plats där de har levat har jag fått en känsla av frånvaro och tomhet.” Boken kan ses som slags kamp mot hur minnet av de människor som dog under ockupationen försvinner ur det allmänna medvetandet.

 

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar